Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 6. I procentarens näste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ufven skulle gå in på förslaget. Han räknade upp femhundra
kronor på bordet.
»Se här är förskottet. Dela det nu åt edra tjensteandar,
men var försiktig. Hör noga på, så skall jag ge er
noggrannare underrättelser.»
»Advokat Elliot, som innehar papperen, är en tysk, som
bor på ett af hotellen vid Norra Smedjegatan. Det gäller
alltså att intränga i hotellrummet och medtaga en
kalfskinns-portfölj, hvari brefven äro förvarade.»
»Godt, herr Bark, det skall ske», afbröt juden.
»Sedan tager ni dem i förvar, och i öfvermorgon kväll
kommer jag åter. Då får ni resten.»
Cohn nickade bifall. Han funderade just på, hvilken af
sina »affärsvänner», han borde tilltro om den största slugheten.
Nu fann han, hvad han sökte.
»Jag skall klarera historien», svarade han.
Oskar Bark reste sig och kastade en blick på föremålen
omkring väggarne.
»Hvad har ni för hemligheter bakom det der förhänget»,
frågade han och pekade på den gröna gardin, som juden
dragit för marmorgruppen.
»Det är bara en marmorgrupp, som kostade mig stora
pängar, enär bildhuggaren gjorde konkurs.»
»Låt mig se!»
Juden dröjde, men måste slutligen lyfta upp skynket. Vid
den rörelse med handen, han då gjorde, observerade Oskar
Bark en stor diamantring, som prydde gubbens knotiga hand.
»Gamle libertin!» skrattade Bark, då han fick se
marmorgruppen.
»Det der är ju min enda glädje», svarade Cohn. »Det
är min dyrbaraste klenod, som jag aldrig säljer, icke ens för
en million.»
»Är ni så fästad vid edra rariteter?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
