Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 6. I procentarens näste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 —
»Nej, hvilken som helst annan, ja, hela mitt hus säljer
jag gärna, och skall vara ytterst billig, men gruppen der —
aldrig», och dermed lät han hastigt skynket åter falla ned,
liksom fruktade han att redan allt för länge hafva visat sin
skatt för Barks profana blickar.
»Såå, det var en annan sak», skrattade Bark. »Men en
sådan vacker ring ni har, Cohn.»
»Det är en diamant af renaste vatten, herr Bark», svarade
denne, i det han sträckte fram sina magra fingrar.
»Till salu?»
»Ja, hvarför inte. Jag bär den just derför på min hand.
Den synes der bättre än i glaslådan.»
»Får jag se på den en gång till!»
Han tog ringen och lät den blixtra i lampskenet. Det
var en enkel, stark guldinfattning, som omslöt en underbart
lysande diamant.
»Hvad kostar den?»
»Ja, för att vi åter skola komma i affärer, så låt oss säga
tre tusen kronor — bröder emellan är den värd dubbelt så
mycket», bedyrade juden.
»Det är alldeles för mycket för den här. Två tusen är
mer än nog.»
»Vid mina fäder, omöjligt!»
Under köpslåendet hade Bark vändt ringen på alla sidor.
Plötsligt ryckte han till, utan att Cohn observerade det.
»Jag tänker ej betala ett ore mer för den. Det räcker
godt till.»
»Nej, herr Bark, jag förlorar derpå, jag blir en ruinerad
rran», klagade juden.
Bark lade ringen på bordet, men tog ej sina ögon ifrån
den.
o
»Anej, herr Bark», invände juden, som ej gärna ville
Jåta tillfället gå sig ur händerna. »Visst skall ni ha den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
