- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
75

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 75 —

Det var den unge herr Bark, konsulns son. Han hade
naturligtvis också igenkännt henne, och i morgon skulle
helahistorien blifva berättad för hennes far. Och då — då?

Hon gjorde en rörelse såsom för att fly ur rummet.

»Hvad tusan, Oskar, skrämmer du alla flickor på det der
viset — eller känner kanske herrskapet hvarandra?»

»Nej, nej», svarade Bark, som själf kände sig ganska öf-

6 • o

verraskad. »Åtminstone ej pa det sättet, som du menar,.
Men iag hade verkligen icke väntat att möta fröken Sten här.»

»Låt mig få gå hem, herr Bark», bad Gerda halft gråtande.
»Om pappa får veta det här, slår han sönder mig».

Men någon tillåtelse att gå lyckades hon ej erhålla,
tvärtom tvingades hon att kvarstanna.

Under det att kyparen dukade fram en läcker supé, hade
Bark tagit plats på en liten divan bredvid Gerda. Han tillät
sig intet opassande, men då och då smekte han hennes hand.
Vid hvarje dylik smekning kände Gerda liksom en elektrisk
ström genom sig.

Lejonhjelm bestälde champagne, och Gerda nödgades dricka
flera glas. En oförklarlig uppsluppenhet fick makt med henne.
Charlotte hade ändå rätt! Hvarför är man ung och
lefnads-glad, om icke för att få skratta och njuta af sin ungdom!

Men plötsligt kom hon åter till sig själf, då Lejonhjelm
och Charlotte kysstes och skålade, sjungande en välkänd
refräng ur »Tiggarstudenten».

»Nu måste jag hem, jag förgås af ängslan», utbrast hon.

Herr Bark, som hela aftonen uppfört sig synnerligen artigt
mot henne, reste sig.

»Om ni tillåter, skall jag föra hem er i en vagn», sade han.

»Nej — jag ber», utbrast hon. »Skulle pappa —»

»Blott till närmaste hörn», lugnade han henne och tillsade
den inträdande kyparen om en vagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free