- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
82

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Ett steg mot afgrunden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 82 —

Sten stirrade på kammargolfvet, under det hans hustru
snyftade högljudt. Plötsligt reste sig Sten. Han andades
häftigt, då han sade:

»Den här gången får du ursäkta, att jag ej tror dig, Brand.
Flickan har förargat dig, och nu vill du hämnas.»

Ingeniören ryckte på axlarne, hvilket ännu mer
upphetsade Sten.

»Jag vet! Jag skall gå till affären nu genast. Der skall
man kunna upplysa mig om—nå, det är bra!» sade han, i det
han kastade af sig arbetskläderna och framtog sin helgdagsdrägt.

»Vore det inte bättre, att jag ginge?» frågade modern. —
»Man kanske ej tycker om, att du försummar ditt arbete!»

»Nej, jag skall med egna öron höra, om der varit
nattarbete i natt. En timmes tid betyder intet.» Dermed
skyndade han ned till kontoret och begärde en timmes ledighet.

»Såg ni verkligen rätt, Brand?» stammade fru Sten, blek
af förskräckelse. »Kunde det vara Gerda, som —»

»Ja, jag är alldeles säker derpå», svarade denne.

»O, då blir här något spektakel, vi skulle aldrig låtit
honom gå.»

»Förr eller senare skulle han ju ändå fått veta det.
Kanske det är bäst nu, då det ännu står till att rädda henne.
Men glöm inte, att jag alltid blifver hennes trognaste vän.
Gifve gud, att jag kunde gifta mig snart, så vore all fara öfver.»

Sorgsen nickade fru Sten bifall. Under flere år hade hon
fruktat för sin dotter, och huru hade hon ej gladt sig, då
Brand hade friat till Gerda. Derigenom skulle hon ju blifva
bevarad från alla dåliga sällskap.

Men nu var olyckan ändock kommen! Ty hon anade en
olycka, och tyvärr skulle hennes aning bekräfta sig.

Brand måste återvända till sitt arbete, men lofvade
återkomma på middagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free