Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9° —
som medborgare. Familjens anseende hade städse varit det
bästa. Och nu! Var det ej, som den unge chefen sagt. Han
hade nu blifvit ett onyttigt kreatur.
Under inflytande af dessa tankar slog han med den friska
handen ned syndapengarne på golfvet.
»Var förståndig, Sten», sade Bark med en axelryckning.
»Ni behöfver dem nog. Och låt hemta er lön ur sjukkassan».
Dermed gick han.
Få minuter efter Barks ankomst hade Gerda kommit
hem. Då hon ville gå förbi modern, som stod i förstugan,
tog denna henne i armen.
»Gå inte in! Han är derinne hos pappa!»
»Hvem?» Ett skimmer af hopp upplyste flickans bleka
ansikte.
»Herr Bark, förstås», hviskade fru Sten.
»Ah!» en glödande rodnad färgade Gerdas kinder.
»Han talar väl med pappa. Nu vet ni då allt. O, mamma,
mamma!»
Det ögonblick, om hvilket hon under de långa, sömnlösa
nätterna anropat den högste, var kommet. Mannen, hvilken
hon offrat allt, var derinne och talade med fadern. Naturligtvis
måste allt ännu hållas hemligt. Men hennes ädle hjärtevän
hade velat bjuda familjen en tröst i den olycka, som träffat
den genom Stens olycksfall.
»Hvad går åt dig?» frågade modern på hennes utrop.
»Hvad som går åt mig? O, mamma, nu är lyckan kommen.
Nu blir allt bra.»
Efter en stund öppnades dörren. En frosskakning
genomilade Gerdas hela varelse. Fru Sten tryckte sig mot väggen.
Hon var tydligen rädd för den unge mannen.
»Oskar!»
»Ah — du?» sade han, besvarande hennes handtryckning.
»Har du stått och lyssnat, lilla slarfva?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
