Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
omöjligt att slita sina tankar från Gerda. För honom
existerade ingen annan kvinna.
* ... *
En morgon några veckor senare kom en svettdrypande
arbetare upp till Brand.
»Herr Brand! Vet ni af, att man strejkar hos Barks?»
»Hvem strejkar? Och hvad angår det mig?»
»Minst femtio man strejka. De vilja slå sönder
maskinerna. Polisen är allarmerad. Unge Bark är skjuten.»
Nu först började saken intressera Brand.
»Hvad är det du säger?» nästan skrek han.
»Jo, Gerda Sten har skjutit honom, emedan han handlat
som en usling mot henne. Då polisen skulle häkta henne,,
sprang hon ned till fabriken och talade om saken. Då sprungo
väl femtio man ut på gården och sökte med verktygen i
högsta hugg skydda henne mot polisen».
Arbetaren hade ej hunnit fullborda sin berättelse, då Brand
rusade utför trapporna. Vid hennes sida var hans plats!
Genast han svängde om hörnet vid den Barkska fabriken,,
hörde han larmet på gården. Ingen människa syntes i porten,
men här och der lågo stora stenar, tydligen kastade efter
polis-konstaplarne, hvilka dragit sig tillbaka.
Ett vildt hat mot den, som förstört hans
framtidsutsikter och sköflat hans fästmös heder, bemäktigade sig honom.
Då han kommit in genom porten, tillropade han
arbetareskaran, som stod samlad på gårdsplanen:
»Kamrater! Låt mig få vara med er!»
Man kände igen honom och visste, att han städse varit
arbetarnes vän, hvarför man med glädje beviljade hans begäran.
Der såg han Gerda. Vid hennes sida stod fru Sten,
vridande händerna och jämrande sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
