Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Mörksens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i°3 —
Han for med händerna nervöst genom sitt gråa hår. Den
rike mannen, som ständigt haft endast en ringaktande min
för sina arbetare — de voro ju blott fattiga satar — darrade
redan nu för fattigdomens spöke.
»Nej, hellre än något sådant, tillgriper jag hvarje medel
att göra min fiende oskadlig. Hellre säljer jag min själs salighet,
än jag låter rycka millionerna från mig. Må gärna vägen
gå genom blod och mord.»
Hans enda lit stod till sonen Oskar, som alltid hade
förstått att värna faderns intressen. Oskar var hans föryngrade
spegelbild, klok och beslutsam. Han skulle äfven denna gång
cföra allt för att kvarhålla millionerna!
»Se! Är pappa härinne ännu?»
Oskar Bark stod framför konsuln.
»Du kom, som kallad, Oskar», svarade fadern. »Stäng
till dörren och sätt dig här. I kväll anfäktar den der gräsliga
ångesten mig igen. Du förstår. Det är frågan om vårt vara
eller icke vara. Säg mig, innan vi gå ned i salongen, hvad
du gjort åt saken.»
Oskar lät hastigt sin blick glida öfver den uppskrämda
fadern.
»Jag tycker, du gör för stort nummer af den här saken,"»
svarade denne. »Du måste ovillkorligen hålla hufvudet uppe,
om inte folk skall börja fundera om vår ekonomiska ställning.
Vi äro ju ännu millionärer och skola aldrig böja oss för dessa
proletärer, som tänka tillskansa sig våra pängar.»
»Vore jag blott i dina år! Men mina nerver äro ej så
starka nu som förr. Den der förbaskade advokaten har skrämt
mig mer, än jag att börja med själf ville tillstå. Han låter
inte höra af sig mer. Han tycks vidhålla sin vansinniga
fordran, och jag får väl till sist gå in på den.»
»Visst inte!» föll Oskar honom i talet. »Kommer han en
gång till med dylik oförskämdhet, så skall en hundpiska lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
