Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Mörksens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii5 —
En halftimma efteråt hade gästerna tagit afsked.
Konsuln hade redan en stund förut tagit ett flyktigt farväl och
aflägsnat sig vid sin makas arm.
Oskar styrde om vagn åt Lindens. Sedan följde han
dem ned. Äfven Emelie, som återvunnit herraväldet öfver sig,
gick med utför trappan. Lugnt, nästan hjärtligt tog man
farväl. Oskar kunde ej undvika att enligt sin vana följa Konrad
och Stina hem, men han hade all möda att hålla
konversationen vid makt.
Emelie gick långsamt tillbaka uppför marmortrappan, för
sjunken i djupa tankar.
Skulle hon nå det mål, som hägrade för henne? Att
uttränga Stina von Linden och intaga dennas plats vid Oskars
sida tycktes blifva lätt. Sedan skulle hans rikedomar förskaffa
henne den njutning, hon trängtade efter.
Salongen var tom. Ej en människa, ej ens puckelryggen
var kvar.
»Den token till Alfred är visst också kär i mig»,
fortsatte Emelie sin tankegång, under det hon gick från salongen
ut på terassen, der lamporna ännu brunno.
Der satte hon sig bekvämt i en soffa. Inom få minuter
föllo hennes ögonlock samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
