- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
123

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Öfverlistade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- 123 —

Resårernas knakande hördes in till Elliot, som deraf slöt,
att hans grannar gingo till sängs. Själf tänkte han dock ej
på sömn; oafbrutet gick han upp och ned i rummet. Hans
hjärna utarbetade de äfventyrligaste framtidsplaner. Förr eller
senare måste konsuln ju gå hans begäran till mötes. Då skulle
en ny tid bryta in för honom, som hela sitt lif igenom offrat
allt blott för att någon gång få känna sig rik.

Ström hörde uret i Jakobs kyrka förkunna den ena kvarten

i

efter den andra, under det Elliot fortsatte sin promenad. Han
hade all möda, att ej i likhet med Ek lemna sig i Morfei armar.

Slutligen väckte han denne:

»Nu är det tid! Han har släckt ljuset och gått till sängs.»

Ögonblickligen var Ek på fötter.

»Hvar står sängen?» frågade Ström.

Ek beskref noga dess plats.

Nu hörde man redan Elliots hårda, regelbundna snarkningar.

»Låtom oss vänta en kvart till, så han hinner somna
riktigt. Sedan öppna vi dörren», ordnade Ström och tog fram
en liten blindlykta, vid hvars sken han valde ut en dyrk, som
han ljudlöst profvade i låset. Den passade.

Sedan en kvart, under hvilken Elliots snarkningar tilltagit
i styrka, förgått, räckte Ström sin kamrat en kort hammare.

»Framåt nu!» sade han.

Ek förstod väl, hvad hammaren var ämnad till.

Hållande blindlyktan i ena handen, öppnade Ström dörren
och trädde in i advokatens rum, tätt följd af Ek, som
krampaktigt höll om hammarskaftet.

Ett ögonblick stannade de. Advokaten rörde ej en lem.

»Hvar låg portföljen?» hviskade Ström.

»Der på bordet!»

Trasbaron lät en stråle från blindlyktan falla på bordet.
Nej, der var den ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free