- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
139

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Guds straffdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 39 —

Dernere var allt kastadt huller om buller. Hvalfvet, som
var långt och smalt och saknade fönster, utgjorde ett
ypperligt gömställe för tjufgods.

Veit Cohn låg på knä bredvid en uppbruten koffert.

»Rättvise Gud!» skrek han, »de hafva bestulit och
utplundrat mig. Må de vara förbannade allt intill tionde led
och må hvarje matbit blifva gift i deras mun! Mitt vackra
guld och mina fina papper!» Gubben tycks nära deran att
blifva vansinnig.

Kommissariens spanande öga upptäckte snart, att källaren
var uppfylld af tjufgods. Veit Cohn hade dyrt fått umgälla
sin brottslighet. Ej nog med att han blifvit bestulen. Han
var nu också hemfallen under lagens straff.

»Veit Cohn!» började polismannen.

Intet svar. Först sedan man ruskat honom i axeln,
stirrade han på sina uniformerade gäster.

»Herre Gud! Polis!» skrek han.

Kommissarien gaf konstapeln ett tecken, hvarefter denne
aflägsnade sig.

»Ser man på, här finns ju en riktigt fin samling», sade han
derefter, vänd till Cohn, »Gamla bekanta, som försvunnit
under tidernas lopp. För tusan jude, ni tycks vara chef för
landets alla tjufvar!»

»Herr kommissarie!» jämrade Cohn sig, utan att fästa
sig vid dennes utrop, »tag fast de der båda bofvarne, som
stulit mitt guld. Och får ni tag i dem, så piska dem,
slakta dem och halstra dem på glödande kol. Jag har blifvit
en utfattig stackare!»

»Och de ha två bofvar ställt om?»

»Ja, det öfverföllo mig i sängen och slogo mig, tills jag
förlorade medvetandet.

Då jag återkom till sans, sprang jag efter dem och fann
dem här med fickorna fulla af mitt vackra, röda guld. När jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free