Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Guds straffdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 142 —
På en spik hängde en nyckel, med hvilken Ek öppnade
en lönnlucka i golfvet. Inunder densamma befann sig en mindre
källare, der Ek och Ström dolde tvänne säckar, fylda med guld
och silfvervaror från Cohns förråd.
»Jag tycker mig se, sådana gubbar juden gör der nere i
hålan», skrattade Ström.
»Det hade nog varit bäst att tysta honom för alltid? Han
kan förråda oss».
»Galenskaper! Mister han inte förståndet af pur ilska, så
hungrar han ihjäl, innan man får rätt på honom. För öfrigt
säger han ett . ord, så sätter han ju samtidigt snaran om sin
egen hals».
Nej, bort med allt bekymmer
Här skall lefvas glada dar!
När en’s lefnads afton skymmer
Hvad finnes då af glädje kvar?
»Tar jag inte alldeles fel, så finns det några glada galoscher
kvar i kaféet ännu. Vi kila väl dit in på en stund. Men kom
ihåg, inte ett knyst!»
Att Trasbaron ej misstagit sig blefvo de båda
nykomlingarne öfvertygade om med detsamma de öppnade dörren, ty
just som de inträdde sjöngs med full hals:
Utan kvinnor vore lifvet
Knappt en enda styfver värd,
Ty med kvinnan blef oss gifvet
Kärlekslyckans fröjdmystère
: : Derför kvinnans skål vi tömma
Låt oss aldrig den förglömma. : :
»Nå, kommer du inte», frågade Ek, då Ström tvärstannade.
»Tror du, att syster din somnat ännu?»
»Det ger jag fan! Hon kanske redan är i väg för att
söka den der Larsson, du vet. Nog tusan finns det kvinnor
härinne, så de räcka åt dig ändå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
