Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Sömngångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde Kapitlet.
Sömngångaren,
I samma ögonblick som Elliot ställde kommoden
framför dörren, förstodo de båda bofvarne, att han öfverlistat dem.
För ett ögonblick förlamades de af skräck, men strax derpå
tog åter förnuftet öfverhand.
»Vi måste ögonblickligen i väg!» utbrast Ström. »Slår
han nu larm, så äro vi förlorade. Öppna dörren och smyg
dig ut i korridoren. Skulle Elliot gå ut för att ställa till något
rackartyg, så tysta honom. Men utan buller. Nu kunna vi
ej längre hysa några betänkligheter. Det gäller ju vårt eget
skinn».
Utan ett ord till svar tog Ek en hammare i handen och
smög sig ut till Elliots rumsdörr, der han fattade posto.
Under tiden packade Ström ihop de få persedlar, de haft
med sig. Intet fick kvarglömmas, som kunde tjäna till ledning
vid eventuella efterforskningar. Särskild omsorg ägnade han
portföljen. Sedan han bundit om den ytterst väl, stack han den
i fickan och lämnade rummet utan minsta buller, efter att hafva
höjt sin knutna hand i riktning åt mellandörren och mumlat:
»Du har kuggat oss en gång. Men nästa gång skola vi
göra om saken bättre, och då kanske det blir vår tur att
skratta.»
»I väg!» hviskade han till Ek, då han kom ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
