Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Sömngångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
»Slå hammaren i skallen på djuret», ropade han åt Ek,
hvilken redan själf kommit på samma idé. Knappt hade
Ströms rop tystnat, innan doggen, träffad af ett med förtviflans
styrka utdeladt hammarslag, tjutande föll på rygg.
Ek var fri. Men det var också högsta tid, ty förföljarne
voro nära. Nu gälde det.
Med ett språng hade han fattat tag i taket och med ett
ryck af sina seniga armar var han uppe derpå. Ett ögonblick
till, och han hade svingat sig öfver brandmuren.
»Undkomna!» sade Elliot förargad.
»Ja, eller ligga de krossade på andra sidan. Vi måste
telefonera till polisen».
Under tiden hade hotellets gäster vaknat af larmet, och
börja uppenbara sig i fönstren, undrande öfver, hvad som
stod på.
De erforo att två tjufvar gjort hotellet ett besök, men
blifvit upptäckta och förföljda.
En hvar skyndade att se efter sina egodelar, men
intet felades.
Slutligen anlände polis.
»Hvar äro tjufvarne?»
»De hoppade öfver muren derborta».
»Så, då skola vi snart hafva dem», menade öfverkonstapeln
och gaf sina ordres.
Men Trasbaronen och hans kamrat voro försvunna.
Elliot måste stanna en dag till för att göra sina
angifvelser. Han uppgaf naturligtvis endast, att det var ett försök
att stjäla, men hvad erfor polisen ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
