- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
156

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Två par ögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 156 -

Kvinnan rätade upp sig till hälften. Hon ropar ej längre
på hjälp. Hon synes hafva öfvervunnit förskräckelsen öfver
det hastiga angreppet.

Man hörde annalkande steg.

»Laga, att ni kommer härifrån!» sade kvinnan kallt. Hon
syntes förargad öfver, att hon i första ögonblicket tänkt
påkalla hjälp, hon, som varit vuxen många farligare situationer.

»Hvad tusan har du för dig?» frågade Ek, i det han åter
öppnade dörren.

Med ett språng hoppade Ström öfver de på golfvet
dansande lågorna. Vändande sig till den nu upprätt stående
kvinnan, hotade han henne än en gång med sin knutna hand:

»Akta er för att prata!»

Derefter skyndade han och Ek derifrån och försvunno i
gatans halfdunkel.

Den öfverfallna kvinnan gick försiktigt omkring den
brinnande fotogénen och stängde porten.

»Han såg ut som en landspatron», tänkte hon. »Men han
var bestämdt maskerad. Obehagliga ögon han hade. Folk
med sådan blick bruka sluta sina dagar i fängelse. Ännu har
jag aldrig tagit fel på sådant!»

Under dessa tankar gick hon in i ett kök, der hon utan
att göra minsta buller letade rätt på en borste och en
sopskyffel för att aflägsna skärfvorna efter den sönderslagna
lampan. Fotogénen hade slocknat, så att hon måste lysa sig med
ett ljus.

»Det var rätt åt dig, räf!» sade hon till sig själf. »Du
hade kunnat vara lugn, om du också hört alla världens
polispipor ljuda! Kanske det ändå var en skickelse, att jag så der
händelsevis fick se den der bofven.»

Sedan hon plockat upp glasbitarne och burit in dem, stod
hon just i begrepp att åter gå till sängs, då det bultade på
porten. Det var två hastiga slag och sedan allt tyst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free