Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Två par ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 66 —
»Jag fick den för sent, så jag hade redan sändt folket i
arbete. Och nu har jag den med mig».
Bark sprang upp.
»Cohn! Är det sannt?»
»Vid Moses och mina fäders Gud, ja!»
»Hvar, hvar är den?»
Cohn dröjde något, innan han stack handen under den
långa rocken, sägande:
»Jag tänkte, det var bäst att gå med den själf. Hvem
vet, när herr Bark kunde få tid att gå till gubben Cohn.
Under tiden hade den kunnat komma bort. Och derför skyndade
jag hit med den».
»Nå hvar är den då?» frågade Bark otåligt.
»Förlåt, herr Bark, men jag har haft förfärliga
omkostnader för den här!»
»Så, är ni rädd att inte få pängarne?»
»Nej för all del, men mina båda medhjälpare äro ena
riktiga blodsugare. Jag måste ge dem mera pängar, än vi kommo
öfverens om. Eftersom den ena så när blifvit skjuten och den
andra uppäten af en ilsken hund, så tvingade de mig att
betala dem tre hundra kronor hvardera till».
Bark gick fram till sitt skrifbord och tog fram en
tusen-kronsedel.
»Låt oss göra slut på det här. Se här, tag den här och
godtgör er och edra medhjälpare!»
Juden var ej sen att med sina långa fingrar draga till sig
sedeln och sade med ett förnöjdt leende:
»Ni är en nobel herre — här — här är portföljen. Vid
tillfälle hoppas jag herr Bark än en gång erinrar sig gamle
Cohn». Derpå vände han sig om och gick.
Portièrerna föllo igen bakom honom. Han var ensam i
yttre rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
