Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 18. Missräkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 95 —
»Ja visst, ja visst», afbröt Bark skrattande, men inom sig
förbannade han allt, hvad yrkeshemligheter hette.
Efter ytterligare en stunds samtal om ditt och datt tog
han afsked.
i
2?
Förargad öfver sin sista motgång att ej träffa Cohn, innan
han dog, satt Oskar på eftermiddagen i sitt rum och grubblade
öfver, huru han nu skulle sköta sina kort för att kunna
undvika utprässningsförsök af dessa oblyga bofvar, som nu utan
tvifvel hade arfshemligheten i sina händer.
Helt oväntadt slogo emellertid hans tankar in i en annan
riktning. Gerda Stens tjusande gestalt stod åter för hans
blickar, och han började tänka öfver ett sätt att åter få den
trotsiga sköna i sina armar. Men Gerda tycktes vara af annat
skrot och korn än andra fallna.
Bark ville dock försöka ett sista medel. Kanhända skulle
föräldrarne, bragta till förtviflans brant, hjälpa honom. Tills
dess det lyckades honom få Gerda i sina armar, kunde han ju
trösta sig med Emelie Stålsköld, som var förälskad i honom,
eller kanske snarare i hans förmögenhet. Hans instinkt sade
honom, att han skulle få en hård dust med denna lidelsefulla
kvinna, hvilken skulle gifva sig helt åt honom så snart
lämpligt tillfälle erbjöd sig. Flan tänkte alls ej på att göra henne
till sin hustru. Nej, det hvarken finge, kunde eller ville han. Det
vore ju att korsa hela den plan, han uppgjort för att försäkra
sig om baron Hohenfelds arf. Men lofva henne det kunde han
ju alltid göra. Värdet af dylika eder känner ju en hvar.
Emelie är vacker, förbannadt vacker, och hvad gör man
ej för att få ega en vacker kvinna? —
Då Oskar senare på aftonen gick ut ur sitt rum, öppnades
dörren till Emelies jungfrubur, och hon själf syntes på tröskeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
