Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 220 -
rättmätiga egendom i min hand. Nu skall jag gå upp till
den der skurken Bark, och oväntad som en från döden
uppstigen skall jag säga både honom och hela världen, hvem som
förtjänt straffarbete, han, den rike, stolte herrn, eller jag, den
så grymt misshandlade. Låt vara, att jag ej kan skaffa min
fosterfar tillbaka till lif och frihet, men hans minne skall dock
blifva rentvådt. Gud gifve mig styrka och nåd härtill!»
Hon gjorde sig beredd att aflägsna sig, då hennes tankar
afbrötos af ett gällt, ohyggligt skrik.
Blixtsnabbt vände Therese sig om och stod ansikte mot
ansikte med dåren Larsson. Denne hade ej länge fått njuta
den rogifvande sömn, han njöt, då Therese smög sig ur hans
rum. Han hade väckts af ett buller på kojans dörr, hvilket
Therese, som befann sig i källaren, ej hörde. Larsson hoppade
ögonblickligen ur sängen. Den fixa idéen, han hade, att någon
ville göra inbrott hos honom, kom åter öfver honom. Blott
påklädd det nödvändigaste, hade han smugit sig fram till dörren
och lyssnat.
Men der hördes intet. Dörren var stängd som alltid. Då
han lugnad återvände till kammaren, observerade han, att
köksdörren var öppen. Han trädde in der och förvånades, ja,
förskräcktes, då han äfven såg luckan till källaren öppen.
Dernere voro alltså tjufvar! Han skulle ned och öfverraska dem.
Nu då han stod midt emot Therese, förvred sig hans gula
ansikte förfärligt. Hon skulle alltså med våld bemäktiga sig,
hvad som misslyckats hennes mor! Äfven hon var falsk och
bakslug såsom modern! Men nej, aldrig skulle hon komma
lefvande härifrån med papperspaketet. Hellre skulle han strypa
henne.
»Tjuf! Tjuf!» skrek Larsson gällt.
»Jag är ingen tjuf! Jag tager blott min egendom»,
svarade hon, förgäfves spejande efter något sätt att komma förbi
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
