Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. »Nu är jag hämnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 229 -
Ström hade haft rätt, då han sade, att eldsskenet
dernere vid stranden härrörde från den gamle fiskargubben
Larssons stuga.
Det var verkligen i denna som den röde hanen för en stund
slagit ned.
Så snart det observerades i byn, strömmade hela
befolkningen dit, hastigt väckt af alla ortens s. k. vällingklockor,
hvilka den ena efter den andra börjat ljuda i en helvetisk
disharmoni.
Man försökte släcka med alla till buds stående medel, men
förgäfves. Det gamla, halfruttna trävirket gaf elden allt för
riklig näring.
Några behjärtade män sökte springa in i huset för att rädda
den vansinnige gamle, men redan den förste höll på att med
lifvet få plikta för sin djärfhet, i det en brinnande bjälke så
när fallit öfver honom.
Med knapp nöd lyckades han åter, svårt bränd, krångla
sig själf ut ur det brinnande huset.
»Hvar är gubben Larsson och hvar är flickan, som var
hos honom, Maria Ardens dotter?» frågade man hvarandra, men
ingen kunde lämna annat svar derå, än att de båda tvifvelsutan
befunno sig i den brinnande stugan, utan möjlighet att kunna
räddas.
Man hörde dock inte ett ljud från dem. De voro väl
redan brända till döds.
När slutligen taket delvis störtade in, blef gubben Larsson
synlig midt bland flammorna. Med vidöppen mun stod han
och slog omkring sig med båda händerna.
Förskräckelsen förlamade alla.
Ingen kunde rädda gubben, hvars vansinne nu tycktes hafva
nått sitt kulmen.
Det var en hemsk syn, som ingen af de många åskådarne
någonsin kunde glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
