Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 1. Burgfeld—Steinach—1,000,000—två millioner—500,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 8 —
»Det är mig, ni väntar på».
»På err Det måste vara misstag».
»Det tror jag ej», och dermed tog Räfven upp en liten
bricka ur sin handarbetsväska och visade den för polismannen.
»Ar ni —?»
»I kriminalpolisens tjänst, alldeles riktigt», afbröt hon
hviskande. »Men tyst för all del, och för mig till den
mördade».
»Genast, men i telegrammet stod, att det skulle vara
två herrar med också».
»Ja, de der arbetarne derborta, som i allsköns ro äta
sin middag».
o
»Ah, i sanning brillanta maskeringar!»
Derpå hviskade han några ord till länsmannen, hvilka
genast visade vägen till vagnen, der den mördade fanns.
»Se här är vagnen! Liket ligger derinne ännu. Man
tänker begrafva det först i morgon, emedan man ville invänta
er ankomst.»
»Ja, det var bra», sade hon och steg upp i vagnen,
hvars dörr öppnades af länsmannen.
Fru Ranko stannade två steg från den mördade och bad,
att man skulle lyfta af duken, som lagts öfver honom.
Ja, det var verkligen Elliot. Den arma kvinnan måste
samla all sin viljekraft för att tillbakatvinga det utrop af skräck,
som oemotståndligt ville prässa sig öfver hennes läppar.
Långa år hade gått in i evighetens haf, sedan hon hviskade
kärlekens varma ord till denne man, som nu låg der kall
och stel med de af hennes kyssar så många gånger vätta
läpparne halföppna.
Huru än döden präglat sitt insegel på detta ansikte,
minde det henne dock om hennes lyckliga, sorgfria ungdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
