Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. En kamp för lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 27 —
strängen. Hon var nära att svimma af öfveransträngning, men
med sina sista krafter höll hon sig uppe så länge, att hon
såg husets dörr öppnas och en herre gå ned för de två
trapporna till grinden.
Vid åsynen af dennes som hon tyckte stränga ansikte,
gaf hon upp ett svagt anskri och föll omkull. Här kände
hon med sig, att hon ej skulle kunna beräkna nåd och
barmhärtighet.
Den, hvars utseende gjort ett sådant skräckinjagande
intryck på Gerda, stannade ett ögonblick för att sedan skynda
så mycket fortare ned till grinden vid gatan och snart böjde
husets herre sig öfver den vanmäktiga flickan.
Ej en ryckning i hennes ansikte tydde på, att
svimnings-anfallet snart skulle gå öfver.
»Hvad är det med flickan?» vände herrn sig
tillenlykt-tändare, som stannat strax bredvid.
»Ja, jag vet inte. Hon kanske är trött och hungrig.
Jag har förr en gång sett en flicka falla på gatan liksom den
här, och det var bara af hunger».
»Det är ju förfärligt,» mumlade Konrad von Linden.
»Men flickan ämnade sig visst i ett eller annat ärende till
oss. Hjälp mig att bära in henne, för här på gatan kan hon
väl ej ligga».
Derpå lyfte de båda männen upp den afsvimnade och
buro in henne i huset, der de lade henne på en soffa i ett
rum å nedre botten.
Konrad von Linden kastade en medlidsam blick på
flickans vackra, men rysligt bleka ansikte.
»Hvad kunde hon vilja oss?» frågade han sig själf, just
som hans blick träffade en papperslapp, som låg på golfvet.
Det var adressen, som Gerda fått på kommissionskontoret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
