- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
39

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3. Ett nytt utprässningsförsök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ii —

hvilken han aldrig skulle komma loss, om han blott gåfve
efter en enda gång. Alltså hufvudet högt! Man vet
ingenting och kan bevisa ännu mindre!

Bark fattade tag i en på bordet stående ringklocka.

»Hvad skall herr Bark göra?» utbrast Grip, hvars
ansikte blifvit blekt som en kalkvägg.

»Jag skall ge er en lektion, herre! Min betjänt skall
kasta er utför trapporna som en hösäck, usling».

»Usling själf», utbrast Grip och sprang besinningslöst
på Bark. Han visste ju, att denne, som kallade honom
usling, var många gånger sämre än han själf, om också hans
usla själ var omspunnen med guldtrådar.

Bark mottog honom med ett välriktadt slag af piskan
midtöfver ansiktet. Och nu klang ringklockan, tillkallande
betjänten.

»Kasta den här oförskämde passageraren utför trapporna,
så han inte kommer upp hit en gång till!» befallde Bark, och
minuten efter kände Grip sig fattad af tvänne stadiga händer
och släpad mot dörren. Hans motstånd betydde föga.

»Ut med honom!» hörde han ännu en gång och så erhöll
han en knuff, så att han handlöst föll utför trappan. I en
afsats lyckades han stanna sin svindlande fart genom att fatta
om en pelare, mot hvilken han hårdt stötte sitt knä. Slaget
tvärs öfver ansiktet brände som eld och blodet hade trängt
uppåt, vållande honom en förfärlig hufvudvärk.

Han reste sig och skyndade hastigt utför de återstående
trappstegen och ut i den svala aftonluften. Han tänkte ej
ett ögonblick på att åter gå upp. Rikedomen var dock en
makt, mot hvilken han kände sig för svag att kämpa. Men
hämd skulle han taga. Nu eller senare, det vore enahanda.
I vanmäktig vrede knot han händerna hårdt. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free