Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 59 —
Efter en timmas tid satt Stina åter vid moderns sida och
pratade om sin ljusa framtid. Konrad hade begifvit sig in i
sitt • arbetsrum, vid hvars fönster han inväntade Oskars
ankomst.
Då dennes vagn stannade utanför, gick han ut och
mottog sin tilltänkte svåger på trappan. De tryckte hvarandras
händer.
»Tack, Oskar, för att du kom. Det var sannerligen i
grefvens tid, som man säger».
»Ja, jag har haft så mycket affärstrassel de här dagarne,
så det har varit mig alldeles omöjligt att slita mig, lös och
lång stund har jag ej på mig», svarade Bark undvikande, under
det de gingo upp till moderns rum.
»Här har du den otrogne, Stina! Mamma tillåter oss väl
stiga på?»
Oskar Bark gick med ett leende på läpparne fram till den
gamla damen och kysste hennes hand.
»Ursäkta, att jag under sista tiden låtit se mig så litet,
men det har varit mig omöjligt att komma. Och ej heller
hafven I varit synliga på våra sällskapsaftnar», sade han utan
minsta skymt af ansträngning.
»Mamma är ju sjuk», sade Stina, i det hon räckte
fästmannen båda händerna.
»Nå, hur är det med dig själf då, Stina. Du ser ju så
blek ut, ehuru skönare än någonsin».
»Smickra inte, Oskar!» afbröt Stina den samvetslöse
mannens prat. »Jag blir nog snart bra igen, då jag vet, att
du inte glömt mig, utan vill helsa på mig då och då».
»Ja, vore det blott viljan, så fattas den aldrig», invände
han, kärleksfullt smekande hennes händer, »men du har ju ingen
aning om, hur mycket arbete vi hafva i fabriken nu och några
veckor framåt. Jag tror ofta, att jag skall tappa hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
