- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
66

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Svunnen lycka!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 66 —

»Får jag lof att gå nu, min stränge domare?»

Konrad var knappt mäktig sig själf. Han stötte ut
den-unge eleganten genom dörren och stängde efter honom, och
denne skyndade in i sin eleganta kupé. Han kunde ej undgå
att le. Nu var ju helt hastigt och för alltid den brytning skedd,
som Emelie önskat.

På Karlavägens enda restaurant tömde han hastigt några
glas »Salignac» för att åter få blodet i omlopp och lät
derefter köra sig hem.

Den första han mötte i korridoren var Emelie Stålsköld,
hvilken tycktes otåligt hafva väntat hans återkomst.

»Du kommer från Lindens?» hviskade hon hastigt och
såg honom i ansiktet, der ännu rodnaden och blekheten tidt.
och ofta växlade plats.

»Ja — jag har varit der.»

»Nå, blef det något resultat?»

»Ja-a då. Förbindelsen är bruten. Men Konrad vill
duellera», svarade Bark skarpt.

»Ack!» kom det ur djupet af hennes bröst. »Allt är slut
och du är fri! Är du då rädd för en duell ? Du har ju såsom
utmanad första skottet».

Hon lade handen på hans arm, men han skakade af den.

»Sannerligen jag förstår, hvem som gjort dig till en
sådan djäfvulsk kvinna», sade han, själf förvånad öfver, att en
sådan giftig blomma kunnat drifvas upp på ett parkettgolf.

»Ja, det vet jag ej heller», svarade hon i mjuk, lockande
ton. »Men jag håller mig ej för djäfvulsk derför, att jag, ställd
inför valet mellan din och hans död, föredrager hans.
Konrad och jag ha intet mer gemensamt; om han dör, förlorar
jag intet, under det att du skaffar mig den verkliga
lefnads-lyckan, efter hvilken jag törstar, den fulla oinskränkta njutningen.
Och att jag under de sista veckorna förändrat mig så, beror
endast på den feberaktiga spänning, jag måst utveckla för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free