Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 5. »Upprättelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75 —
tf<
»Jag ville blott säga dig», återtog han efter en paus, »att
jag nödvändigt måste uträtta ett ärende tidigt i dag på
morgonen, men jag skall skynda mig och snart vara tillbaka».
Hon svarade ej ett ord, liksom hade hon ej förstått honom.
»Adjö, mamma», fortsatte han, i det rörelsen höll på att
blifva honom öfvermäktig.
Hennes läppar rörde sig något, men det var blott för att
släppa fram en suck.
Derpå gick han och lyfte portièren till Stinas rum och
kastade en blick ditin. Stina såg honom stå på tröskeln, men
hon slöt ögonen och låtsade sofva. Hon hade fattat sitt
beslut och var rädd att med någon min förråda detsamma för
brodern.
»Om jag ei får se er mera», talade denne för sig själf,
»så lefven väl för alltid! Men finnes någon rättfärdighet till,
så kommer jag åter till eder, I kära!»
Derpå vände han sig om och var med några steg ute ur
moderns rum, en sista blick och så stängde han dörren och
skyndade genom korridoren.
Nu öppnade modern åter ögonen. Det var ju hennes son,
som gick. Först nu tycktes hon åter kunna samla sina tankar.
Hvad försiggick egentligen omkring henne?
En aning bemäktigade sig henne, hennes hjärta krympte
samman, och det var med knapp nöd hon kunde andas.
»Konrad», ville hon ropa, men det blef endast en
kraftlös hviskning, som ej ens sköterskan uppfattade. Den gamlas
bleka, magra ansikte föll tillbaka ned bland kuddarne, ögonlocken
slöto sig, som om hon hade somnat, och det blef dödstyst uti
rummet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
