- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
82

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 5. »Upprättelse»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 82 —

öfver den olycklige broderns läppar, då han kastade sig ned
bredvid den liflösa kroppen, som låg i ljungen. Öfver pannan
porlade blodet, vid hvars åsyn Konrad blef som vansinnig.
Han reste sig åter och skrek, så det hördes vida omkring:

»Hvar är skurken, kvinnomördaren?»

Bark stod ännu kvar på den honom anvisade platsen,
fullkomligt slagen af den förfärliga vändning denna strid tagit.
Revolvern hade han kastat ifrån sig och lagt armarne öfver
bröstet.

Då störtade Konrad fram. Han höll revolvern i hand och
obekymrad om hederslagar och allt, blott besjälad af den vilda
lusten att fälla systerns mördare till marken, höjde han vapnet
på endast ett par stegs afstånd från Bark, men innan han
hunnit trycka af, hade sekundanterna afväpnat honom.

»Det är mot alla regler för duellen, det blir—ett mord»,
ljöd det i hans öron.

Han gaf blott upp ett vansinnigt skratt, men gjorde ingen
min af att återtaga det honom frånryckta vapnet.

Bark hade ej rört sig ur stället, men hans knän darrade
märkbart, och en dödlig blekhet låg kvar på hans kinder.
Först då en af Lindens sekundanter förklarade, att någon
fortsättning på duellen ej kunde ega rum under närvarande
omständigheter, och att han gjorde bäst uti att i betraktande af
Konrads upprörda tillstånd aflägsna sig, tycktes hans mod åter
komma.

»Ja, jag skall gå», svarade han, »men först måste herrarne
erkänna, att jag under inga omständigheter kan göras ansvarig
för denna ytterst beklagliga händelse».

Sedan samtliga vittnen erkännt detta, aflägsnade han sig
hastigt, utan att taga minsta notis om, huru det olyckliga
skottet träffat.

Konrad deremot hade åter skyndat till platsen, der läkaren
var sysselsatt med Stina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free