- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
105

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— io5 —

»Ja, det veta vi ej. Kanske han kommer snart, kanske
han dröjer ett halfår». Och för att så snart som möjligt
befria sig från flera frågor tillfogade han skämtsamt: »Oskar
börjar på att bli så gammal, att han behöfver se sig om efter
en hustru. Du kan ju anta’, att detta är ändamålet med
hans resa».

Emelie bleknade synbart vid dessa sista ord, hvilka
träffade henne som ett skott.

»Det är inte sannt!» utbrast hon harmset.

»Hvad är det för ton, Emelie?» tillrättavisade konsuln
barskt.

»Jag upprepar än en gång», svarade Emelie, förblindad
af den vilda lidelse, som sjöd inom henne, »att det ej kan
vara sannt, att Oskar reste för sådant ändamål, ty det vore
infamt, skändligt!»

»Skändligt?» brusade Bark upp. »Hvad understår du dig?
Hvad menar du med detta uppträde?»

»Ja, det kan jag lika godt säga nu, ty en gång skall det
ju ändock sägas, och jag är ledsen, att Oskar ej är här för
att bekräfta mina ord. Det är omöjligt, att han rest ut för
att skaffa sig en hustru, ty han har lofvat mig platsen vid sin
sida, han har svurit på detta löfte, och på hans ed gaf jag
honom min heder. Nu kanske ni förstår, hvarför jag påstod,
att det vore infamt och skändligt, om han rest i dylika afsikter!»

Konsuln blef vid denna förklaring något blekare än vanligt.
Han ryckte dock ringaktande på axlarne och svarade afvisande:

»Nog, nog! ställ ej till några scener här, det ber jag dig,
Emelie. Om också förhållandet är, som du säger, så var det
ju endast ett litet kärleksrus utan minsta sqår af allvar».

»Kärleksrus — oh!» nästan stönade hon fram. »Hvem

ger er rätt att skymfa mig så?»

»Åhå», skrattade Bark, som nu blifvit allvarsamt ond.

»Talar du i den tonen? Hvem som ger mig rättighet att tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free