Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io7 —
att ens vända sig mot sin starkt upprörda maka. »Nöjet att
stanna här är förstördt för i kväll.»
Han väntade intet svar och fick heller intet.
I rummet bredvid uppehöll sig sedan en god stund Alfred
Bark, puckelryggen, som hade för vana att smyga omkring
öfver allt. Han hade just då han stod i begrepp att gå in i
sällskapsrummet tvärstannat vid faderns hånande, vredgade ord.
Hukande sig ned bakom en växtgrupp, som dolde honom
fullständigt, inväntade han, hvad som komma skulle.
Strax derpå passerade Emelie rummet. Vid dörren i
motsatta ändan af rummet nekade hennes ben att bära henne
längre, och hon föll på knä vid en stol.
Då skyndade puckelryggen fram och lutade sin mun mot
hennes öra:
»Kan jag ej hjälpa dig, Emelie? Får jag ej söka trösta
dig?» bad han i rörande ton.
Hon gjorde en åtbörd af afsky, och då han med lidelsens
brännande eld i sina ögon, närmade sig än en gång, stötte
hon honom tillbaka, reste sig upp och skyndade sin väg.
Alfred stod först förvånad kvar, derpå förvredo sig hans
anletsdrag, då han hviskade för sig själf:
»Jag narr, jag usle narr!»
Så öppnades dörren till salongen och fadern passerade
förbi honom, i det han sade:
»Gå in till mor din i salongen!»
Alfred lydde befallningen och konsuln gick till sin klubb.
Emelie Stålsköld kastade sig i en chaiselongue, så snart
hon kommit in i sitt rum. Hon prisgaf sig fullständigt åt
den storm, som rasade inom henne. De knutna händerna slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
