- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
116

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 116 —

mot rutan för att om möjligt kunna urskilja om någon
vanärande skulle passera vägen fram och upptäcka liket. Han
började förebrå sig själf sin oförsiktighet att ej betäcka det
med ris, eller ännu hellre skulle han hafva burit det långt in
i skogen. Tänk om polisen skulle tillkallas just nu! Skulle
ej blekheten i hans ansikte rikta misstankarne mot honom
såsom mördaren! Han lyssnade med återhållen andedräkt, men
ej ett ljud hördes från skogsvägen.

Då han lugnat sig litet, började han fundera öfver hvad
Therese sagt, och huru han skulle bete sig, om hon blefve
igenkänd och kanske anförtrott sin hemlighet åt tredje person.

»Nu har jag det!» utbrast han efter en paus.
»Hufvudet högt bara! All ängslan och tvekan försämrar bara saken!»

Ett lätt buller i ytterrummet underrättade honom, att
betjänten kommit tillbaka, och han skyndade sig att ringa.

»Du dröjde länge», utbrast han, då Fredrik kom in. »Jag
hade behöft dig för att visa ut den der galna flickan, som
ville tala vid mig. Det är samma flicka, hvilken på sin tid i
sällskap med sin far försökte råna mig och som fick fyra år
för det. Märkvärdigt nog har hon kommit ut förr än hon
skulle. Om hon frågar efter mig någon mer gång, så tag fast
henne och för henne till polisen, ty hon är vansinnig.

Förvånad hörde betjänten konsulns ord. Inte hade han
kunnat finna något vansinnigt hos henne, men konsuln borde ju
veta det bättre.

Sedan han derpå på Barks tillsägelse befallt kusken att
spänna för landåen, i hvilken konsuln ville färdas in till staden
för en visit hos sin broder, justitierådet, hjälpte han sin herre
med dennes toalett och snart förde vagnen konsuln in till
hufvudstaden och till det eleganta hus å Strandvägen, der
brodern, justitierådet Bark, hade sin våning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free