Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 9. Ett obehagligt vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
henne, och det är ju alltid förargligt med polisundersökningar
och sådant där. Då är det ju mycket enklare att själf skaffa
undan liket».
»Ni skall bli nöjd», nickade Berglund. »För tusen
»krigare» gör jag allt, som man ber mig om».
»Hvad var det? Hörde du något?» afbröt Bark förfärad.
Berglund lyssnade, men kunde ej höra något ovanligt.
»Tänk om flickan inte är död?» utbrast Bark. »Inte
riktigt död, menar jag».
Berglund stirrade på konsuln.
»Skulle det inte vara bra det?»
Bark reste sig. Hans ansiktsuttryck var förändradt, och
ett grymt djuriskt uttryck syntes i hans blick.
»Tusen kronor, Berglund, får du om du skaffar undan
liket, utan att någon får en aning derom. Du kan trygga dig
till mitt ord. Kom upp på kontoret i morgon och begär din
innestående lön, emedan du är afskedad. Och sedan skall jag
kalla in dig, så att jag får höra, huru det lyckats».
»Det skall lyckas. Ni kan trygga er till mitt ord».
Bark torkade de stora svettdropparne ur pannan och gjorde
sig i ordning att gå.
»Öppna dörren. Jag skall sedan telefonera till
verkmästaren, att du är afskedad».
Berglund öppnade. Konsuln måste uppbjuda hela sin
viljestyrka för att kunna hålla sig upprätt.
Han var fast besluten att segra, om vägen till seger än
skulle gå öfver aldrig så många lik. För honom fanns ingen
annan utväg än att segra eller — skjuta sig själf en kula för
pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
