Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 10. En nattens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 139 —
i
finna situationen förarglig. Då andra kommo glada till sitt
arbete från frukosten, hade Berglund inte fått en bit mat och
ej nog dermed, men kläderna började remna här och der, och
ingen hade han som lappade och lagade åt honom. Och om
kvällarne och söndagarne stannade han i staden och höll till
på krogarne. Ej nog med att han lade ned hela sin förtjänst
der, han kände också med sig själf, att han med ett sådant
lif snart skulle gå sin moraliska undergång till mötes. Och
det var Annas skuld, emedan hon rymt ifrån honom. Så
började han att fundera på att få henne hem igen. Han sände
bud till hennes föräldrar, men då det ej hjälpte, gick han själf
dit. Han var dock så drucken, att han ej blef mottagen.
Dagen derpå gjorde han om besöket, men med samma resultat.
Samma afton som Bark hade släpat ned Therese öfver
gården, satt Anna vid ett enkelt träbord i sina föräldrars rum
och stirrade ned på golfvet. Vid skenet från den i taket
hängande fotogenlampan såg man, att hennes ansikte bar
energiska och ej osympatiska drag.
Fadren mätte rummet med stora steg, under det att
modern höll på med att duka af bordet.
»Det här går inte längre», sade gubben. »Hvart skall
väl det här taga vägen? Du måste gå hem till din man».
Dottern svarade ej, men modern tog ordet i hennes ställe.
»Bråka inte, pappa. Hon kan ju inte med honom och
tvinga vi henne att gå till honom, så sker en olycka, sanna
mina ord!»
»Käringprat! Kan det finnas någon värre olycka än att
deras äktenskap går upp i limningen?»
»Han har ju hållit på att slå ihjäl henne flere gånger
redan».
»Prata smörja! Det aktar han sig nog för. Det kostar
honom ju nacken».
»Ja, det tänker han då minst på!» inföll Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
