Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11. Efter fullbordadt värf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i 6 2 -
»Nej ni, herr konsul!» afbröt Berglund.
»Nu skola vi ej hålla på med hårklyfverier. Tag
päng-arne här — han räknade upp ett hundra kronor — det räcker
till resa och en billig kostym. De tusen kronorna får du
hämta i Hamburg enligt den här anvisningen. Om ett par
dagar går ångaren »Heraldic» direkt från Hamburg till
New-York. Det vore bäst, om du toge den lägenheten, men kom
ihåg, att du tager billigaste platsen och är rädd om slantarne».
Berglund stoppade pänningarne och anvisningen på sig..
»Ja, adjö, herr konsul, nu får jag väl gå?»
»Ett ögonblick!»
Bark slog honom nu med båda händerna för bröstet, så
att han skrek högt.
»Hvad — menas med det här!»
»Skrik och svär, så högt du kan!» hviskade Bark. »Jag
kastar ut dig och slår dig, så att bokhållarne derute ej skola
fatta några misstankar».
Berglund förstod. Under vilda förbannelser slog han
omkring sig, kastade omkull ett bord och ref sönder konsulns
eleganta kravatt.
»Hjälp!» skrek Bark.
Dörren rycktes upp utifrån och bokhållarne skyndade in.
»Ut med honom!» skrek Bark vredgad. »Allt för länge
har jag tålt hans fräckheter!»
Ett knytnäfsslag träffade Berglund, men han gaf lika godt
igen, och konsuln föll ned på en stol.
»Min lön! Ni nekar att lämna mig mina pängar!» skrek
Berglund.
Det var nästan hans sista ord derinne, ty ett dussin händer
fattade honom och släpade honom genom yttre kontoret och
ut på gatan.
Så snart Berglund blifvit ensam, kände han efter om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
