Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Efterforskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i78 -
»Nej visst. Men gubben min påstod, att kvinnan hörde
mannen till, och att Berglund skulle blifva en usling, om ej
Anna gick hem igen och såg till honom. Och då han ej
lämnade den stackars flickan någon ro, så sade hon slutligen,
att hon skulle försöka en gång till med honom och gå hem
kvällen derpå.
De båda polismännen växlade en blick.
»Nå, hon satte sitt beslut i verket?»
»Ja, hon gick, som sagdt, i skymningen! Jag skall göra
det för er skull, men jag fruktar hans vrede. Och om ni
skulle få höra att jag är död, så är det Berglunds skuld»! voro
hennes sista ord.
»Ja, precis så sade hon», bekräftade mannen, »men jag
höll det för galenskaper och sade, att hon skulle rätta
sig efter sin man, ty dotter min har också ett förfärligt
humör».
»Känner ni igen den der rocken?» fortsatte stadsfiskalen sina
frågor, och pekade på en röck, som hände på väggen.
»Det är Berglunds röck», utbrast gumman. »Allsmäktige
Gud! Hvad har händt?»
»E^rglund har begått ett brott och rymt sin väg?»
Ett ögonblicks paus uppstod. Den gamla föll likblek ned
på en stol.
»Förlåt», stammade hon, »men knäna darra så, att jag;
inte kan stå».
»Har han rymt?» frågade mannen förvånad. »Har min
dotter också rymt?
»Det veta vi ej säkert. Men jag tror inte det. Säg
mig en sak till: Skulle det inte vara möjligt att er dotter gått
till någon annan och döljer sig der?»
»Aldrig», svarade mannen bestämdt, »min dotter är
uppfostrad till en hederlig flicka. Hon gick ifrån sin man för att
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
