Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i9i —
den ena platsen efter den andra har jag blifvit bortkörd blott
på grund af densamma, och sedan har jag sjunkit allt djupare.
Börja hvad jag börja vill, alltid har jag den emot mig. Ej
ens som sopåkare lät Bark mig arbeta, han sökte upp
direktören för bolaget och förtalade mig, hvarpå jag iick sluta.
Sedan har jag i tre dagar fått irra omkring utan en bit till
lifs och nu äro mina krafter slut. Men du, Gerda, som ännu
är så ung och ännu så vacker, hvarför vill du hamna i den
våta grafven?»
Hon skrattade bittert och började berätta allt, hvad hon
lidit, sedan hon frigafs och tills nu.
»Redan en gång förut har jag stått vid stranden för att dö.
Då lyste åter hoppet upp min väg — ett vansinnigt hopp,
att än en gång kunna blifva en duglig samhällsmedlem. Det
lyckades ej och nu återstår intet annat för mig än försvinna
från denna jämmerdal».
Först efter en stund svarade Brand med vemodsfull röst:
»Ja, Gud vet, att nöden tvingar till detta steg».
»Nå, så kom då Ferdinand», svarade hon med en stämma,
som så småningom förlorade all sin hårdhet. »Gif mig din hand
och så i Guds namn — låt det ske. Den ena får gifva den andra
mod. Det är ju blott ett ögonblick, innan allt är slut, och vår
sista vänskap, den vi nu sluta, varar längre än vår förra, den
följer oss in i döden. Fort nu, medan månan kastar sitt skimmer
på sjön. Det är ljufligare då, än när allt är svart och dystert».
Då hon tystnade, hördes en djup suck komma öfver Brands
läppar.
»Hur har jag icke längtat efter den stund, då jag åter
skulle få fatta dina kära händer!» sade han. »Den stund, da
du ville inse, huru trogen min kärlek varit. Nu är den stunden
kommen, ack, huru mycket hellre skulle jag nu ej vilja lefva!»
Hans röst var obeskrifligt vek, då han sade dessa ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
