Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. En räddande hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 o8 —
»Var så god och följ med mig», vände gubben sig hastigt
till Brand, hvarpå han gick fore ut genom dörren och Brand
följde honom.
Nu gick doktor Wallqvist fram till Gerda och räckte henne
handen.
»Jag tillönskar eder all lycka under lifvet», sade han. »Ni
har hittills haft mycket litet af den sorten, men mången
människa tyckes nästan lefva under en olycksstjärna, och den
som kommer i beröring med en sådan människa, blifver dragen
med i olyckans afgrund».
Han anade icke då, hvilken betydelse dessa hans ord en
gång skulle få.
»Hall bara troget fast vid Brand», fortsatte han. »Det
är en ärlig, gyllene och präktig karaktär, och en god kvinna
vid mannens sida är en engel, som mången gång jämnar ut
många af lifvets tråkigheter».
Gerda fattade hans båda händer, under det ymniga tårar
föllo från hennes ögon.
»Jag har så många synder på mitt samvete, att jag knappast
förmår bära dem», snyftade hon. »Men om ånger och fasta
föresatser ännu kunna godtgöra något, så hoppas jag på
förlåtelse af Gud».
Just nu inträdde Brand. Det var nästan omöjligt att i
honom igenkänna den man, som nyss åtföljde vaktmästaren,
så hade den enkla, men solida dräkten förändrat honom. An
en gång räckte de båda nu så öfverlyckliga människorna under
outsäglig tacksamhet doktorn sina händer till afsked.
Sedan begåfvo de sig arm i arm närmaste vägen till
Centralstationen.
Molnen på himmelen hade flugit sin kos och milliarder
stjärnor lyste. Bland alla dessa tycktes en kasta sitt skarpa
ljus just på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
