Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1. I Glarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 —
De fortsatte gatan fram under tystnad, tills Karl Ek tog
den andre i armen och halfhögt utbrast:
»För tusan böflar? Hvem är det der?»
»Hvar då?»
Ek pekade på en herre, som just nu vek in på gatan.
»Hvad är det med den?»
»Det är ju Bark!»
»Galenskaper! Du ser ju spöken på ljusa dagen. Hvad
skulle Bark här att göra?»
»Han kanske är här i samma ärende som vi».
»Du har tagit fel. Det är naturligtvis din fördömda
ångest, som spelat dig ett spratt igen.»
Nu befunno de sig pä Långgatan och »baron Schönau»
frågade en pojke efter enkan Jeglis bostad.
»Snedt öfver der, i det gula huset», svarade denne. »Två
v
trappor upp inne på gården.»
»Ar gumman ensam?»
»Det tror jag nog. Den aktar man sig för att gå till!»
»Hvarför det?»
o
»Ah», svarade den lillgamle pojken, »folk säger, att hon
har djäfvulen till rumskamrat».
»Såå», skrattade Ström. »Nå, man får väl helsa på den
också då —»
»Jag önskar dig mycket nöje af samtalet med den der
gamla hexan», hånade Ek. »Jag föredrar att sätta mig på
kaféet derborta och se efter, om inte Bark visar sig mera.
Här skulle han ju kunna spela oss ett riktigt puts».
Ström gick vidare utan att säga ett ord; han höll det för
absolut omöjligt, att Bark kunde vara här. Han steg in i
husets trånga forstuga och gick två trappor upp. Der uppe
fanns blott en enda dörr. Då Ström knackade utan att få
något svar, öppnade han själf dörren och steg in i det blott
sparsamt upplysta rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
