Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 3. »Polisen är här!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
»Som misstänkt för mordet på Jegli».
»Enfaldiga nöt! Under det ni häktar mig, undkommer
den verklige mördaren», skrek Bark och slog handen i bordet.
»Det blir ju min sak!»
»Hvad har ni för skäl att låta häkta mig då?»
»Många: manschetten under liket, kattens beteende,
skomakarens vittnesmål, och framför allt herr baron Schönaus
afslöj anden».
»Denne baron är en ärkeskurk, en tjuf, en mördare! Släpp
mig, så att jag kan gifva honom en minnesbeta!»
Bark gjorde en ansträngning att slita sig lös, men i
detsamma hördes en knäppning — Kinzli hade belagt konsul
Barks son med handbojor.
Likblek af vrede öfver denna sakens oväntade utgång
kunde han ej få fram ett förståeligt ord.
»Det här skall ni få sota för», hväste han mellan tänderna.
»Ni har ju själf föranledt ett dylikt tillvägagående genom
er vildsinthet», svarade kommissarien och gjorde sig beredd
att gå.
Ström, som knappt kunde dölja sin glädje, närmade sig
nu den fängslade.
»Ni hade otur med er illsluga anklagelse, herr Bark. Ni
lyckades ej oskadliggöra mig genom att få mig placerad i
ransakningsfängelset. Men att jag skulle få se er, salongernas
forna lejon, på detta sätt framför mig, det beklagar jag. Ni
har dock själf gjort er förtjänt deraf genom er falska angifvelse
och det mord, som ni begått för de lumpna två
millionernas skull».
Bark var nära att spricka af raseri, och han kände det
som en verklig lindring, då kommissarien nu tillsade, att han
skulle föras bort.
Efter ömsesidiga artighetsbetygelser skildes kommissarien
och Ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
