- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
53

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 4. Hvar är Paulsen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 53 —

»Ser man på bara! Men hvarför sitter du här då,
hvarför är du inte i ransakningsfängelset?»

»Det vet jag inte. Och inte vill jag dit. Jag vill blifva fri».

»Var det en karl eller kvinna, som du mördat?»

»En gammal gumma. Men det är inte jag —»

»Jaså, en käring», nickade busen. »Det hade jag ändå
inte tilltrott dina fina fingrar».

»För tusan, hör ni då inte, att det icke är jag, som mördat».

»Inte? Hvem är det då?»

»En annan, som jag angaf för polisen. Men i stället för
■att häkta honom så —»

»Anammade de dig!» skrattade vagabonden. »Det är
intet dåligt skämt».

»Som kommissarien skall dyrt få betala!»

»Du ville ju rymma härifrån?»

»Ja, för att bättre kunna klämma efter honom».

»När man hör dig tala sä, skulle man nästan kunna tro,
■att du är oskyldig».

»Nästan —?»

»Nåja, inte skall du inbilla mig det. jag känner mina
gossar, och du är inte den som är minst full i fan af dem.
Inte sannt, hva?»

»Om ni inte tror, att jag är oskyldig, så behöfva vi ju
inte tala mer om saken!» svarade Bark argt.

»Du är stor i truten, du! Men ser du, jag känner mitt
folk. Jag har tjänat af aderton års straffarbete, ser du, och är
ingen ungtupp längre. Och ser jag litet noga på ditt ansikte,
-så tycks det vara moget för fängelset —».

»Tig! Vi ha inte vidare med hvarandra att göra!»

»Nåja, sitt kvar här i evighet då!» utbrast vagabonden i
förändrad ton; det tycktes förarga honom, att han ej kunde
förmå den andre till bekännelse.

Strax derpå reste han sig och sparkade på dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free