Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 7. På »Blå Ankan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io4 —
»Hallå! Hvad står på?» hördes en röst.
Kommissarien vände sig om. Vid den midt emot varande
stallväggen stod Martin med en dynggrepe i handen. Han
hade nj^ss med densamma makat ihop en hög spillning tätt
invid muren.
Ingen af polismännen anade, att denna dolde just det
alldeles vid marken liggande fönster, som belyste den håla,
der Ström och Ek nu lågo gömda.
»Kom med hit in!» befallde kommissarien, »jag har
åtskilligt att fråga er om.»
Martin kastade grepen ifrån sig och följde poliserna in
i stugan.
»Hvar är er far?» ljöd kommissariens första fråga.
»Han är sjuk och ligger till sängs.»
»Hur länge har han legat?»
»Sedan i går!»
»Säg oss nu utan omsvep hvar ni gjort af den der
herrn, som bodde här.»
»Hvilken herre?»
»Han hette Storm.»
»Jaså den, det har jag ju talt om för den der herrn.»
»Då ljög du, lymmel», röt Merkel.
En giftig blick ur Martins ögon träffade honom vid
dessa ord, under det att denne med den oskyldigaste min
försäkrade, att han inte visste annat, än hvad han sagt.
»Ja, du har ljugit», bekräftade kommissarien. »Du står
i förbund med de der båda bofvarne och ni ha tillsammans
undanskaffat Storm. Tillstå det!»
»Jag har ingenting att tillstå», svarade Martin trotsigt.
»Jag förstår inte, hvad ni vill mig.»
»Trotsa inte, lymmel, annars skall jag visa dig, hur man
handterar sådant der folk», hotade kommissarien, som retats
af Martins hånande ton.
»Jag har inte gjort något ondt, följaktligen behöfver
jag inte krusa polisen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
