Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 7. På »Blå Ankan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iog —
»Minsta småsak förskräcker gubben», sade sonen. »Ni
få själfva svara för, om edra onödiga frågor försämra hans
tillstånd. Hör på», ropade han högt, »man vill inte tro att
ditt sår —»
»Tig», afbröt kommissarien, »här är det jag, som för
ordet.»
Merkel såg Martins sataniska hånleende.
»Svara mig», frågade kommissarien den gamle, »hvar
aires an den Storm.»
»Det — vet jag inte. Han har rest.»
»Lögn! Ni har mördat honom. Tillstå!»
»Vet — vet ingenting», stammade den tilltalade.
»Hvad är det der för sår?»
»Jag har fallit.»
»Hvar?»
»Der nere i källaren.»
»När?»
»I går. Jag skulle lyfta ett fat.»
»Bort med bindeln! Jag vill se såret.»
Nu trädde Martin emellan.
»Det här tål jag inte längre!»
»Tillbaka!» dundrade kommissarien, »eller jag lägger
bojor på dig. Jag förstår tillräckligt hur man handterar sår,
så att jag inte skadar gubben.»
Efter mycket motstånd af den gamle lyckades det att få
bort bindeln. Han hade verkligen ett sår i pannan, men
det kunde lika väl härröra från ett slag, som från ett fall.
Gubben blef åter omsorgsfullt förbunden och föll
tillbaka bland kuddarne.
Nu gingo Merkel och kommissarien att undersöka det
öfriga af huset, såväl som uthusen, men allt utan resultat.
Martin fördes med öfverallt. En gång darrade denne lätt,
då Merkel öppnade dörren till en för närvarande ej använd
svinstia, hvars golf var betäckt med en del rundträ. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
