Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. På lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 122 -
Mannen t}^cktes ha mycket brådtom med sitt arbete.
Det var nu ej så mörkt som förut, men dock ej ljust nog
för att man skulle kunna iakttaga några detaljer. Plötsligt
höll han upp, då spaden stött på något som lät ihåligt.
Han lade verktyget ifrån sig och började s3rssla med att
lyfta upp något, som låg nere i gropen.
Med största intresse iakttogo de båda polisspionerna
hans förehafvande.
Nu vältrade han upp ett mörkt föremål, ett fat tycktes
det vara att döma af formen.
»Var det bara det?» mumlade Merkel förargad.
»Tyst! Jag har mina aningar», hviskade Räfven.
Mannen steg upp ur gropen, rullade fatet fram till
kärran och fastgjorde det, hvarefter han begaf sig på återvägen.
»Nu är det tid», sade Räfven något högre än hvad
försiktigheten bjöd.
»Skall jag döfva honom?»
»Ja.»
Merkel sprang fram i ljusningen och utstöttet ett
ljudligt »Stanna!»
Men mannen hade redan liört Räfvens ord och tagit till
flykten.
»Skjut! Skjut!» skrek fru Ranko.
Skottet smällde, men det träffade ej. Gestalten hade
örsvunnit i mörkret.
Merkel skyndade i flygande fart efter flyktingen, men
han observerade ej dikena, utan föll i ett af dem. Då han
åter kraflat sig upp. hördes ej ett ljud mer. Icke desto
mindre skyndade Merkel till »Blå Ankan».
Han var fullt öfvertygad, att det ej kunde vara någon
annan än Martin, som gräft gropen, och han slog hårdt på
gårdsdörren, men först efter den andra, ännu hårdare
bult-uingen, hördes en röst fråga:
»Hvem är det? Hvad vill ni?»
»Öppna! Jag vill tala vid er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
