- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
141

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— i4i —

»Nej!» skrek Martin och vek ett steg tillbaka.

»Blå Ankan är omringad!» utbrast Räfven med hård
röst. »Du är förlorad!»

»Nå — åk till helvete, du med»

Dermed kastade Martin sig öfver Räfven. Då small ett
skott ur revolvern. Martin stötte fram ett klagoskri och
föll till marken. Han ville resa sig igen, men föll tillbaka
och blef liggande raklång på marken.

Deruppe ljöd också ett skott. Det var Merkel, som på
detta sätt allarmerade polismännen, hvilka hade order att
ingripa så snart den öfverenskomna signalen gafs.

Derpå gled Merkel på repet ned i källaren.

»Är han död?» frågade han Räfven, som just nu
stoppade in vapnet.

»Det vet jag ej. Men här gällde det honom eller mig.»

»Ingen skada på kräket. Men bäst hade varit att vi
först fått veta hvar Storm — se der, han rör sig», afbröt
han och ställde sig på knä bredvid den skjutne.

»Hvar har du gjort af Storm?» skrek han i dennes öra.
»Om du hoppas på en gnista barmhrätighet i evigheten, så
svara.»

Ett kort ondskefullt leende lade sig på Martins läppar
och de nu brustna ögonen stirrade hånfullt på polismannen.

»Han är död! Skottet gick genom hjärtat!»

»Jag ville ej döda honom. Men hvem kan vara säker
på sin hand i ett ögonblick som detta.»

»Blott för Storms skull hade jag önskat, att han lefvat
en kvart till, men gubben deruppe kan ju ge oss
upplysning. Jag hade gärna själf velat gifva honom respass
deruppe ifrån, men jag var rädd att träffa er. Och det gick
ju med en förfärlig fart alltihop, Men hvar finnes Ström
och Ek, som väl borde hitkallats af skotten?»

Räfven blef honom svaret skyldig, ty nu hördes
polismännens steg utanför. Däruppe ljöd kommissariens
högljudda röst kommendera:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free