Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 10. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
En paus uppstod.
»Nu ■— nu hörs det åter» — ljöd det från Räfvens
läppar.
»Hvad för något?» frågade kommissarien.
»Pigan hörde förut ett ljud, som lät som en
människoröst och som skrämde henne. Jag hörde det der ljudet nyss
jag också, men nu är det tyst.»
»Jag har inte hört något alls.»
»Det är omöjligt att jag tog miste härvidlag. Ljudet
hördes aflägset och dämpadt, men det måste vara någon
gömd här.»
Pigan vred sig under kommissariens hårda grepp.
»Nå, ut med språket nu», röt han, »de der lymlarne
ha flytt härifrån och gömt sig på annat ställe. Ni vet, hvar
de äro! Tillstå genast, eller —»
»Jag — vet ingenting», kved hon.
»Men ni kände igen rösten?»
»Ja —»
»Nå, hvar kom den ifrån?»
»Der nerifrån hålan.»
»Äro de der skurkarne der nere?»
»Nej», stönade den tilltalade, »det är en halfdöd man.»
»Storm!» utropade Merkel.
Pigan nickade.
»Då ha vi, gudilof, ändtligen funnit honom. Och lefvande!
Det var sannerligen mer än jag vågade hoppas. Hvar är
han? Visa oss dit genast!» jublade Räfven.
Pigan vacklade fram genom stallet till en dörr, innanför
hvilken befann sig ett mindre rum. Der stannade hon och
pekade på en hög gärdselstänger.
»Derunder ligger han!»
Utan ett ögonblicks betänketid vräkte Merkel undan
virket och ropade i det han och de öfriga nästan samtidigt
tände sina blindlyktor:
»Storm! Storm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
