Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13. En ulf i fårakläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, visst inte, blott två och en half timme. Ni
behöfver hvila och om vi i morgon taga iltåget så hinna vi
lika fort fram.»
Wally motsade ej; hon hade beslutat sig för att låta
herr von Stolzen sköta om allt.
Tåget stoppade. Vagnarne voro nästan öfverfulla med
passagerare och det var med yttersta nöd och största
frikostighet på drickspängar till konduktören, som det lyckades
Ström att skaffa en ensam andra klass kupé för sig och fru
Parlow jämte barnet.
Skyndsamt lät han Wally och barnet taga plats under
det han själf ett ögonblick stannade kvar på platformen och
kastade en sista pröfvande blick omkring sig. Ehuru det
ej var antagligt att det fanns någon på perrongen som kände
igen honom, skadade försiktighet dock aldrig.
Men hvem var det, som stod der och talade vid
stations-inspektoren? Skulle han kunna taga fel? Nej, nu vände
han sig så att lyktskenet lyste honom midt i ansiktet. Det
var intet feltag, det var verkligen Oskar Bark.
»Ta mig tusan, är det inte han», tänkte Ström för sig
.själf. »Vi tyckas vara på samma spår, men jag har tydligen
försprång den här gången. Det kan man kalla flax!» Derpå
gick han in i vagnen.
I detta ögonblick — just som tåget satte sig i gång —
märkte Bark, då han flyktigt kastade en blick längs vagnarne
äfven den vid ett fönster stående bofven. Hans första tanke
var att hoppa upp på vagnens fotsteg och hålla sig kvar
der tills någon märkte honom och stoppade tåget. Sedan
skulle han ju lätt kunna få bofven fast
Ström förstod hans afsikt och gjorde sig beredd att i
samma ögonblick han hoppade upp, öppna vagnsdörren och
med denna stöta ned honom under hjulen.
Men Bark stannade och lät tåget susa förbi sig.
»Jag har tagit fel», mumlade han. »Det var bestämdt
inte den der skurken Ström!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
