Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 13. En ulf i fårakläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 192 —
Lotta gick ned till Ström. I förstugan stötte hon på
doktorn, som genast frågade efter sin patients befinnande.
»Inte bättre just», svarade hon. »Vänta ett ögonblick
här. Jag skall gå in och se efter om herr von Stolzen är
beredd att mottaga er.»
Dermed gick Lotta in i Ströms rum, hvars dörr lion
ytterst omsorgsfullt stängde efter sig.
»Doktorn är här och frun deruppe har vaknat!»
»Ändtligen! Nå, hvad sa’ hon?»
»Hon vill tala vid doktorn 0111 dig —»
»Nå, då skall jag rätta mitt uppförande derefter. Än
vidare då?»
»Hon beklagade dig.»
»Såå! Än mera då?»
Hastigt berättade Lotta deras samtal.
»Bra, bra!» nickade han. »Säg henne, att jag har ytterst
viktiga meddelanden att göra henne — att jag i går mottog
en kurir från Tyskland, ocli att denne väntar på att få tala
vid henne.»
»Det skall jag säga henne, men hvar är kuriren?»
»Bry dig inte om det, du — släpp in doktorn, och när
han gått ifrån mig så skicka in Ek, han är väl hemma?»
»Ja — vill du då —?»
»Skynda på nu och fråga inte så mycket!»
Lotta öppnade dörren och släppte in doktorn. Ström
låg fullkomligt stilla och såg ut, som han ej skulle hafva
många timmar till att lefva.
»Hur står det till?» frågade doktorn.
Under en lång stund hördes ej ett ljud i det stora
rummet, sedan svarade Ström rosslande:
»Tack, mycket bra, doktor!»
Doktorn såg ängslig ut. Så säga alla, då det lider mot
slutet, och den i sängen der hade tydligen ej många
minuter kvar.
»Tänk om mina pulver varit för starka», resonerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
