Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 14. Nattens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 203 —
I ’(■
Den sjuke föll tillbaka bland kuddarne. Ett outsägligt
bittert leende krusade hans mun.
»Förlåt mig då, att jag gjorde ett förslag, som
förskräcker er», stönade han. »Det var ej på mig jag tänkte,
utan på er och ert barn. Men med många andra delar jag
den bittra lotten att blifva missförstådd,
ehuru.bevekelsegrun-den för mitt erbjudande är så ren och ädel.»
Dessa Ströms ord och i synnerhet tonen, med hvilken
de sades, väckte en storm af känslor i Wallys bröst.
»Ni behöfver visst inte be om förlåtelse, det är jag som
skulle göra det!» snyftade hon. »Jag förstår ju hur ädelt
ert anbud är, men just derför kan jag ej antaga det.»
»Är det blott derför så neka icke längre! Haf
förtroende till mig. Det är ju blott en formell sak, som bringar
er räddning. Ni hinner ju knappast blifva min brud, innan
ni åter är enka. Om ni ej tänker på er själf, så se på ert
arma barn, som kommer att hungra, utan hem, utan bröd —
jag orkar ej tala längre, men jag ber er — förbarma er för
barnets skull.
Ström hade slagit an den rätta tonen, då han vädjade
till modershjärtat, och hon prässade fram under det hennes
bröst våldsamt häfdes:
»Jag — är — beredd. Och Gud skall förlåta mig, hvad
jag gör för att rädda mitt barn från elände.»
En blixt sköt ur Ströms ögon. Men den unga kvinnan
såg den ej. Hon höll den ena handen krampaktigt om
stolsryggen, under det hon betäckte sina ögon med den andra.
Hon fruktade att förlora förståndet.
»Tack — hjärtligt tack!» hviskade Ström. »Nu vet jag
att er framtid är tryggad, men här är ej mycken tid att
förlora, ty jag kan ju skiljas hädan hvilken minut som helst.
Jag skall genast låta kalla kyrkoherden, som kan viga oss.
Till dess behöfver ni lägga er, och äfven jag är i behof af
en stunds.hvila, ty det myckna talandet har tröttat mig.»
Han sade detta med slocknande röst och föll tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
