- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
9

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 1. Villebrådet uppspåras

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 9 —

t

»Du hånar mig som alltid!» utbrast Ek häftigt. »Men
du skall göra stora ögon, när jag talar 0111 —»

»Att du sett Räfven ännu en gång», fullbordade Ström
och kastade sig skrattande i en fåtölj.

»Ja, ja, tusen gånger ja!» utropade Ek.

Nu blef Ström ond. Han slog. knutna handen i bordet
och röt:

»Hur länge skall du hålla på med det här spektaklet
om Räfven. Det måste dock taga slut någon gång.»

»Ja då», svarade Ek häftigt. »Men var du glad, att jag
har ögonen öppna på henne, ty eljes låge vi här i morgon
bittida sammanlänkade som ett par oxar.»

»Det skulle vara roligt få veta, hvem som skulle göra
oss den tjänsten», hånade Ström.

»Hvem annat än Räfven? Genom förräderi skulle vi
gripas den här gången. Den der käringen är slug, men vi
skola väl dra henne vid näsan ändå.»

»Hvad jollrar du om?»

»Röda Lotta står i polisens tjänst, hon skall lämna oss
i Räfvens klor.»

»Hvad menar du?» utbrast Ström, nu tydligen
intresserad.

»Just som jag hade gräft ner den der prästdräkten och
skulle gå hem igen, hörde jag steg närma sig. Jag lade mig
under en buske och lyssnade. De gingo alldeles förbi inig
— det var två stycken — och jag hörde den ena säga: ’Det
är ännu för tidigt, Lotta måste vara ytterst försiktig, så de
der båda gynnarne inte märka något. Jag stannar här i
närheten, men ni, Merkel, kan smyga er tillbaka dit vi
kommo öfverens om’. Deckarn försvann genast och oin en stund
utstötte Räfven — jag kände igen henne på rösten — ett
uggleskri.»

»Satan!» hväste Ström, »den här historien blir allvarlig,
tycks det. Nog hörde jag ugglan, men inte tänkte jag på
Räfven och Lotta —» han tog Ek hårdt i armen och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free