- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
15

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 2. Förräderskans lön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 15 — -

ifS

Men knappt voro fönsterluckorna åter stängda, förrän en
man på händer och fötter kröp fram ur buskaget.

»Fördömdt», mumlade han, då han reste sig upp, »så fin
hörsel de ha. Hade de kommit på det orådet att skjuta, så
hade väl min sista stund varit kommen.»

Framkommen till staketet, som skiljde trädgården från
skogen, hoppade han ljudlöst öfver detsamma och mötte strax
på andra sidan Räfven, som hållit sig dold bakom ett träd.

»Är ni redan här igen?» frågade hon.

»Ja, den der expeditionen var riskabel nog. Jag tror
det är bäst vi invänta sakens utveckling här.»

»Ser ni, det var ju, hvad jag sade förut, men ni tyckte,
att man ej kan komma nog nära de der gynnarne. Bäst
anser jag det också vara, att här invänta tecknet från Lotta.

»Ja, jag tillstår, att jag hade orätt förut. Det tjänar
alls intet till att öfverfalla dem, ty de äro beväpnade till
tänderna.» *

»Nej, den här gången skola vi taga dem med list. Hur
gick det för er der borta?»

Merkel berättade sitt äfventyr, kort och godt, hvarefter
de båda detektiverna iakttogo tystnad. Efter en timmes tid

började ett häftigt åskväder och regnet började falla i ström-

*



mar, men ännu väntade man förgäfves på det öfverenskomna
tecknet från Lotta. Slutligen sade Merkel, för hvilken tiden
började blifva för lång:

»Jag skall smyga mig fram till fönstret en gång till, så
att jag kan få reda på, hvad Lotta har för sig.»

Räfven öfverlade en stund. • Merkel hade rätt. Om
ljusen vore släckta, så var dryckeslaget slutadt, och Lotta hade
ej fått tillfälle att utföra sitt uppsåt. — Då vore ingen minut
att förlora, om en ny plan skulle hinna uppgöras och utföras.

»Gör det», sade hon slutligen. »Men smyg först
omkring här utanför staketet, kanske ni kan upptäcka något
ljus utan att behöfva gå in i trädgården.»

Merkel försvann genast i mörkret. Få minuter efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free