Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 2. Förräderskans lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19 —
i
Lotta blef likblek. Hon anade, att hon på ett eller
annat outransakligt sätt blifvit upptäckt, och darrande i hela
kroppen fattade hon ett kraftigt tag i bordskanten.
Ström reste sig och gick för att stänga till dörren.
Derpå tog han fram en revolver, hvilken han höll emot
henne med orden:
»Om du ger ett enda ljud från dig, gör jag dig genast
kall.»
Lotta föll tillbaka på divanen. Hon skakade i alla leder.
Men ögonblicket derpå började hon att reflektera öfver, att
de båda bofvarne ju omöjligt kunde veta något om hennes
förehafvande. Derför ryckte hon genast upp sig och visade
en obekymrad uppsyn, i det hon skrattande sade:
»Sannerligen jag förstår mig på er i afton. Hvad
betyder allt det här?»
»Det betyder, att jag ej längre hyser några misstankar
mot dig, Röda Lotta, ty nu har jag fått visshet.»
»Visshet? Hvad då om?»
»Att du förrådt oss, att du är en spion!»
Hon gjorde ett försök att skratta, hvarvid Trasbaronens
vrede blossade upp, och i ett anfall af vildhet slog han henne
i bröstet, så att hon tumlade baklänges ned i divanen.
»Nekar du ännu för, odjur, att Räfven väntar der
utanför på att du skall gifva tecken att vi bedöfvats af det der
pulvret, du slagit i vårt vin? Nekar du till det?»
»Nåd! Nåd!» stammade hon.
»Jaså, det har gått så långt nu, att du viftar som en
liund för att få nåd. Min nåd, ser du, den består i om jag
unnar dig en hastig eller långsam död.»
»Dö!» jämrade hon. »Nej, så grym kan du inte vara!»
Ett obehagligt leende krusade Trasbaronens läppar.
»Du känner mig visst inte, Lotta. Om vi råka i
Räfvens klor, är galgen vårt framtidsperspektiv. Du skall
åtminstone gå litet före oss och bereda plats åt oss.»
»Nej, nej, låt mig lefva, jag är alldeles för ung att dö
Kampen om tvä millioner. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
