Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 5. Ett genialiskt streck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 43 —
»Stopp! Hvad är det här?»
Det var Merkel, som anlände jämte två polismän från
närliggande stad och som nu höjde en blodbefläckad
näsduk i handen.
»Se god dag, Merkel, jag tror ni gör ett fynd genast ni
kommer», hälsade Räfven. »Den der har utan tvifvel tillhört
Trasbaronen och der ligger en handske också! Hvad kan
ha försiggått här?»
»Spåren föra till klyftranden!» anmärkte Merkel.
Ingen tänkte längre på att söka vid klippblocket. Alla
vände sin uppmärksamhet åt klyftan, der Räfven nu böjde
sig öfver kanten och forskande skådade ned i djupet.
»Der ligger en hatt, som fastnat vid en buske, den har
tillhört Trasbaronen — och se der hänger trasor efter en
röck på klippsprånget. Tydligen har lian insett
omöjligheten af att undkomma och då, hellre än att gifva sig, kastat
sig ned här i klyftan. Det är intet tvifvel underkastadt att
det ej är han, som ligger der nere i djupet. Men vi måste
dock hafva visshet. Liket måste skaffas upp. Alltid kunna
vi väl få någon från byn der nere, som mot god belöning
vill låta fira ned sig och hämta upp den döda kroppen.
Och nu, mina herrar, får jag tacka för er hjälp. Jakten är
slutad och villebrådet funnet. Vill ni, Merkel, skyndsamt
låta sända ett telegram till fogden i Flecken, under hvilkens
distrikt den här platsen hörer, och meddela honom, att en af
de skyldige till mordet i huset der på kullen är funnen och
anhålla att han kommer hit. Jag inväntar eder här.»
Merkel jämte det uppbådade stationsfolket aflägsnade
sig. De hade ej en tanke på att det kunde ligga någon
fara i att lämna den modiga kvinnan ensam.
Räfven satte sig på, klippkanten och försjönk i tankar.
»Död alltså! Verkligen död!» mumlade hon dyster. »Och
striden skulle vara slut. Jag kan knappast tänka mig ett
så erbarmligt slut på en så oförvägen, genompiskad kanaljes
förbrytarbana. Men något tvifvel kan här ej finnas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
