Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 9. Ett nytt skurkstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81 —
t
longen, der hon mottogs af fru Bark, som snyftande
omfamnade henne.
»Ack, kära, kära fru Parlow. En sådan olycka! Att ni
just skulle blifva vittne dertill. Min stackars man, fruktan
för något förskräckligt, som vi inte ännu veta hvad det var,
måste hafva förvirrat hans förstånd. Ni får lofva mig, att inte
säga något härom åt någon.»
»Ja, det lofvar jag», svarade Wally upprörd. »Men hur
är det med konsuln nu?»
; »Tack, tack, såret var inte så farligt, så han repar sig
nog igen. Men Oskar säger, att han måste lämnas ostörd
tills i morgon bittida, och förr kunna vi ej få veta, hvad
som gått åt honom.»
Morgonen derpå väntade konsulinnan otåligt på att
Oskar skulle kalla in henne till den sjuke, men Oskar hördes
ej af på hela morgonen. Till slut kunde hon ej styra sin
otålighet längre, utan begaf sig in i konsulns privata våning,
der han möttes af Fredrik.
»Hvar är unge herrn?» frågade hon ängsligt.
»Inne hos konsuln.»
»Hur är det med honom då?»
»Det vet jag inte, för en kvarts timme sedan gick jag
in i arbetsrummet, men unge herrn skickade ut mig igen.
Han hade något viktigt att säga konsuln och jag skulle
svara för att ingen störde dem.»
»Ingen? Men jag utgör väl ett undantag?»
»Det vet jag ej!»
»Ja, hur som helst, jag måste in!» Dermed gick hon
förbi betjänten och in i det rum, som gränsade till konsulns
sängkammare. Hon lyssnade, men hörde ej ett ljud. Då
knackade hon på dörren och Oskar öppnade.
»Ah — är det mamma! —Jag tänkte just gå upp efter dig
nu. Jag har fått veta allt. O, det är förfärligt», klagade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
